Ibland blir man ju bara trött på människor. Jobbade i veckan som plockare på Överskottsbolaget. Det innebär att jag är anställd av en grossist för att enbart ta hand om en speciell sorts varor ( i det här fallet godis från Toms Webes). Jag har alltså ingen aning om (eller skyldighet att veta) var t.ex. skiftnycklarna eller blomkrukorna finns. Jag har heller inte på mig den gröna skjorta som alla ÖB-anställda har.
Iallafall: Jag står och plockar upp godis när en kvinna kommer fram:
Kvinnan: Ursäkta, jobbar du här?
Jag: Nej, tyvär, jag plockar bara upp godis.
Kvinna: Jaha, var står blomkrukorna nån stans?
Jag: Eh.. Jo, som jag sa så job....
Kvinna: Ja just det, nej det vet inte du förstås. (går därifrån)
En annan gång, jag plockar upp gelégodis när en man kommer fram:
Man: Hörredu, var har ni såna där praliner?
Jag: Praliner?
Man: (irriterad) Ja! Men såna där punchpraliner i påse som ni hade i bladet?
Jag: (Tänker förklara att han står vid fel hylla, här finns bara gelégodis) Ja, jag jobbar egentligen inte här, men dom finns inte här....
Man: Nej, det ser jag väl! (Går muttrande iväg)
Jag förstår att folk frågar, men lite hyfs har ju aldrig skadat.
