Eftersom jag hade en 30%-lapp från Lindex och är lite för snål för att inte använda den sprang jag in på min lokala butik, där jag förövrigt nästan aldrig hittar något, för att åtminstone använda lappen på nått linne.
MEN, idag hittade jag faktiskt något jag varit ute efter ett bra tag, en oversizad, stickad tröja till alla sena pluggkvällar på iskalla bibliotek. (Hösten kommer, hur mycket man än försöker förneka det!)

Jag hade egentligen velat ha en långärmad, men Lindex har uppenbara problem med långärmat, så jag tar vad jag kan få.

Eftersom jag sitter här ensam på en lördagseftermiddag utan någon att göra planer med och utan någon egentlig lust att ta itu med vare sig diskberget, den stinkande soppåsen eller det grusiga golvet fick planerna jag länge haft att faktiskt göra något av den här bloggen komma fram. Alla bloggar behöver någon slags inriktning, men eftersom inte har några särskilda intressen eller ens ett spännande liv i största allmänhet får den helt enkelt handla om mig och det som faktiskt är den största delen av mitt liv: Det faktum att jag är tjock.

Neeeeeeeej säger du om du är min vän, så ska du väl inte kalla det? Du är väl inte tjock, bara lite... mullig! Men jo. Jag är tjock. Lets call a spade a spade som en annan fantastiskt tjockisbloggare en gång sa. Från och med nu är detta en tjockisblogg. Jag har naturligtvis stora planer för min tjockisblogg, den kommer bli fantastisk, om än inte så orginell.

Nytt år, nya människor, ny musik. Mycket har hänt det senaste året, och kanske har jag också förändrats. Jag vill gärna tro det. Frågan är ju om det är till det bättre eller sämre.
Jag har upptäckt saker om mig själv som jag kanske helst skulle vilja slippa veta, upptäckt sidor och särdrag hos mig själv jag inte är nöjd med. Att jag är konstig har jag alltid vetat, men att det kunde kännas såhär dåligt hade jag inte en aning om. Jag säger livskris, och ni kan äga att jag överdriver, men jag har livskrisat hela mitt liv. Alltid längtat framåt till nästa nivå, nästa steg, samtidigt som jag sett tillbaka med sorg och nostalgi på det jag lämnat. Ångrat det jag inte gjorde och haft ångest för det jag aldrig fick chansen till att väla att göra.
Det var så det var då, det är så det är nu.