Gud vill inte att jag ska vara lycklig. Det är ju så man måste se det. Bra saker händer inte mig, och om det gör det så kommer nått i vägen, och så är jag tillbaka på ruta ett igen.

Jag känner mer och mer att Jag behöver få lite verklighetsförankring på mina dagdrömmar, för min hjärna har en benägenhet att spela spratt med mig, och jag behöver veta om känslorna är på riktigt eller en produkt av min fantasi.

Rörigt? Oh ja, men det är min själsverksamhet i ett nötskal.