Såhär sin sista natt som 19-åring blir det lätt att man börjar grubbla och tänka över sina första två årtionden. Vad jag hela tiden fastnar vid är hur jag inte är klar med min tonårsperiod samtidigt som jag inget hellre vill än att bli av med den.

Nu sitter här och känner på samma sätt som jag gjort så många gånger förr. Jag låter återigen ett fåtal människor och deras handlingar påverka mig mer än vad de borde få. Varje gång lovar jag mig själv att nu slutar jag bry mig. Men det är väl mitt problem. Jag bryr mig för mycket, och då blir det så här.